Vita Tigern no. 3

Jag har tänkt att låta detta bli mitt sista inlägg om boken "Den Vita Tigern". Man kan ju inte gå och dra tankar efter sig alldeles för länge. Eller så kan man det, men man föredrar att bara låta känslorna ligga kvar. Som jag.
Så för detta sista inlägg tänkte jag fokusera på vad jag kanske kan ha eller inte har lärt mig av den här boken. Handlingen är inte fenomenalt viktig i sammanhanget, men för enkelhetens skull kan jag ju göra en mycket snabb sammanfattning ändå.

Munna har inget namn, han är en fattig indisk pojke uppväxt i mörkret.
Hans farmor tar honom ifrån skolan för att han ska arbeta på en teservering.
Han lyssnar mycket på kunder, och försöker att lära sig att stå på egna ben utanför mörkret.
Genom att låna pengar av sin farmor lär han sig att köra bil, och blir chaufför till en landägare.
Via sin husbonde och andra chaufförer kring honom lär han sig av livet i Delhi och allt vad det innebär.
Han dödar sin husbonde och tar pengar som skulle ha getts som muta till en politiker.
Ashok, som han beslutat sig att nu heta, investerar i ett taxiföretag och är nu rik.
Slut.

Det var snabbgenomgången, som inte blev riktigt så kort som jag velat. Nu till lärdomarna.
Jag har faktiskt aldrig läst en bok som utspelat sig i Indien förut, vilket är både lite skämmigt och ganska konstigt. Indien, ett av våra största länder, och min enda populärkulturreferens är Bollywood. Färgglada klänningar, små prickar i pannorna, vackra kvinnor med stora svarta ögon. Alla dessa fördomar som gått 16 levnadsår totalt förbi. Fördomar må kanske enligt mig bara vara en oundviklig om än oönskad del av livet men fördomar är en sak och okunskap är en annan. Nu när jag läst den vita tigern så kanske jag inte vet mycket mer om Indien, men min bild har plötsligt fått lite färger. Förut var det bara målad i rött med stråk av purpur, nu är det lite brunt och grått med i den. Hur mycket är egentligen sant? Hur mycket har författaren baserat på fakta? Sådant är faktiskt oviktigt med. Författarens syn, en människas syn, på sitt land säger ofta mer än bara historieböcker eller speciellt nyheterna. Att få en direkt insyn på ett individuellt liv istället för en helhet gjorde mig gott. Det var en mycket trevlig bok att ägna mig åt, och jag hoppas hitta fler bra böcker om Indien i en nära framtid.