Mina drömmars stad - en bit av livet

Som liten charmades jag ofta och fascinerades av det ougrundliga och på något sätt oförklarliga i fantasy. Det var fantastiskt att drömma sig bot till en del av en värld som någon hade skapat ur skärvor av sitt eget liv och gett nya karaktärsdrag, slagit in det i ett paket av sina fantasier. Nu ser jag tillbaka med viss förvåning över mig själv. Hur kunde jag acceptera så många nya synsätt utan en tanke på hur bristfälliga de var. Ju mer jag skrev, desto mer kräsen blev jag. Tvättäkta behövde det vara för att jag skulle vara nöjd. Den enda perfekta beskrivningen är den man själv sett.

Att läsa mina drömmars stad var som att kliva in i ett litet dockhus som möblerats efter ett riktigt hem. Saker fanns, de perfekta miniatyrerna skrämde mig nästan. Men det var aldrig riktigt rätt ändå, det fanns alltid en känsla av att någon satt och petade, satte in detaljer lite för lika för att de skulle kunna stämma. Men det var fantastiskt beskrivet. Dockhuset bar med sig allt vackert och allt fult på samma gång, i en konkret liten kub skapad av fakta och vår kunskap om mänskliga känslor och drag. Jag kunde känna igen mig i de många mänskliga drag som berättaren gav åt mig. Jag grät nästan åt Henning som gav sin dotter en födelsedagspresent trots all fattigdom och misär, och sekunden när de stod där i mörkret vid rännstenen flashade mina egna ögonblick förbi ett efter ett i ett inferno av känslor. Det ar också ett fint portätt av en historia som kunnat vara sann, skriven av en kunnig. Den fångade mig bitvis, men dess realism fick mig också att på något sätt vilja ha mer. Jag är liksom andra ett barn svältfött på realism i dagens populärkultur och mina referenser till hur en bra bok ska se ut är allt ifrån normala. Jag vill innerst inne se de spektakulära, det oväntade. Inte det omöjliga, men det som faktiskt kan inträffa hos os. Det som vi kan drömma om. PÅ 1800-talet var det här kanke drömmen, Drömmarnas stad. Idag finns det inga städer av drömmar längre, deras likhet med varandra, deras mat man ser överallt och deras likadana hus gör dem alla till kopior av varandra. Men det började vid drömmarnas städer då, 1868. Drömmarna finns än idag.