Vita Tigern no. 3

Jag har tänkt att låta detta bli mitt sista inlägg om boken "Den Vita Tigern". Man kan ju inte gå och dra tankar efter sig alldeles för länge. Eller så kan man det, men man föredrar att bara låta känslorna ligga kvar. Som jag.
Så för detta sista inlägg tänkte jag fokusera på vad jag kanske kan ha eller inte har lärt mig av den här boken. Handlingen är inte fenomenalt viktig i sammanhanget, men för enkelhetens skull kan jag ju göra en mycket snabb sammanfattning ändå.

Munna har inget namn, han är en fattig indisk pojke uppväxt i mörkret.
Hans farmor tar honom ifrån skolan för att han ska arbeta på en teservering.
Han lyssnar mycket på kunder, och försöker att lära sig att stå på egna ben utanför mörkret.
Genom att låna pengar av sin farmor lär han sig att köra bil, och blir chaufför till en landägare.
Via sin husbonde och andra chaufförer kring honom lär han sig av livet i Delhi och allt vad det innebär.
Han dödar sin husbonde och tar pengar som skulle ha getts som muta till en politiker.
Ashok, som han beslutat sig att nu heta, investerar i ett taxiföretag och är nu rik.
Slut.

Det var snabbgenomgången, som inte blev riktigt så kort som jag velat. Nu till lärdomarna.
Jag har faktiskt aldrig läst en bok som utspelat sig i Indien förut, vilket är både lite skämmigt och ganska konstigt. Indien, ett av våra största länder, och min enda populärkulturreferens är Bollywood. Färgglada klänningar, små prickar i pannorna, vackra kvinnor med stora svarta ögon. Alla dessa fördomar som gått 16 levnadsår totalt förbi. Fördomar må kanske enligt mig bara vara en oundviklig om än oönskad del av livet men fördomar är en sak och okunskap är en annan. Nu när jag läst den vita tigern så kanske jag inte vet mycket mer om Indien, men min bild har plötsligt fått lite färger. Förut var det bara målad i rött med stråk av purpur, nu är det lite brunt och grått med i den. Hur mycket är egentligen sant? Hur mycket har författaren baserat på fakta? Sådant är faktiskt oviktigt med. Författarens syn, en människas syn, på sitt land säger ofta mer än bara historieböcker eller speciellt nyheterna. Att få en direkt insyn på ett individuellt liv istället för en helhet gjorde mig gott. Det var en mycket trevlig bok att ägna mig åt, och jag hoppas hitta fler bra böcker om Indien i en nära framtid.

Vita Tigern no. 2

Nu har jag läst ut hela boken, den sista sidan blev i hast utläst innan jag steg av bussen igår. Lite ovärdigt kanske, men vad ska man göra? Det var antingen det eller vetskapen om att jag hade en enda sida kvar i rest till senare tillfälle. Så nu vet jag slutet, och även om jag kanske inte kunde forma tankarna kring det om någon frågat mig tidigare, så ska jag inte säga att det beror på att jag inte visste. Tvärtom faktiskt, det var precis det slut jag visste att det skulle vara. Och nu tänker jag faktiskt redogöra lite för det, så jag hoppas att ingen som läser det här har planerat att läsa boken. Strunta i att läsa vidare då.
Hur som helst så var det snarare att jag någonstans ville att slutet skulle vara spektakulärt, att han kanske fick tillbaka lite av sin mänsklighet eller ägnade sina dagar år att be för den man han dödat. Något, vadsomhelst förutom det han gjorde. Han har dödat sin arbetsgivare, och hela tiden genom boken satt jag och funderade fram och tillbaka på varför och hur. Blev han kanske tvungen? Blev han ertappad med någonting? Nej, han blev bara girig. Riktigt, riktigt girig. Jag kan ju inte riktigt sätta mig själv i hans skor, det är för svårt. Kanske vill alla i hans position göra precis vad han gjorde, ta fram en vass glasbit och resolut skära upp den skära halspulsådern. Jag är glad över att just den biten inte blev beskriven så noggrant, har aldrig riktigt klarat av människor som skadas ens i skriven form.

Så Balram tar en stor röd väska med pengar ifrån sin husbondes baksäte och drar iväg. Han är i vart fall snäll nog att ta med den enda släkting han kan vara säker på överlever, en liten pojke som hans släktingar skickade honom. På det viset visar han lite av sitt goda hjärta. Men resten lämnar han att dö.
Och som vilken människa som helst som på flykt med en ofantlig massa pengar, mycket nog att kunna muta högre Indiska politiker, flyr han till en annan stad, byter namn och investerar i ett företag. Visst hade det kanske skett vissa variationer i prioritering. Själv hade jag nog inte investerat dem i ett taxiföretag till exempel, men det är ju å andra sidan bara smådetaljer i jämförelse med helheten.

Jag lägger ner boken och börjar fundera. Vem var egentligen Balram? Han var en ganska girig man, eller snarare en man som inte tänkte låta sig styras av öden och val gjorda innan hans tid. Han valde aldrig att bli född till sötsakstillverkare, en Halwai. Han bestämde inte heller att han skulle födas in i Indiens hönsbur eller mörkret, det han kallar Indiens underklass av tjänare och människor av lågt kast. Han vill bli den första att verkligen bryta sig ut. Jag förstår tanken, och kanske en del av det han gör för att nå dit. Ändå är han som person långt utanför min räckvidd. Är hans ens någonsin där? Jag har kommit att undra som jag kanske nämnde tidigare om inte Munna, Balram eller Ashok, mannen utan ett egentligt namn, egentligen bara är en projektion av författarens frustrerade frihetstankar. Bakom ligger många korn av sanning, men de ligger inte i Balram utan i idén och miljön. Balram är bara ett försök att gestalta vad som måste göras för att människor med dålig förutsättning ska kunna ta sig upp till sina ideal.

Jag ser likheter med till exempel 1984, där miljön också var hård och huvudpersonen kändes mer som en docka författaren skrivit fram ur ingenting förutom politiska ideér, möjliga dystopier och sociala rädslor.

Efter en lång sammanfattning av tankar jag kanske inte ens borde ha försökt uttrycka i ord utan snarare grubblat vidare på i tysthet så kan jag säga att jag tyckte om boken. Den hade en fin och spännande början, lite lätt seg mitt där nästan ingenting tycktes hända och ett slut som gjorde mig besviken. Om betyget skulle sättas med stjärnor skulle den nog få 3/5. Ett fint nummer, det betyder att det inte var fantastiskt men nog läsvärd och trots en svårförstådd huvudkaraktär mycket tänkvärd.

Vita Tigern no. 1

Jag har kommit in en bit i boken nu, och kan erkänna att den faktiskt är ganska bra. Författaren drar genast in en i en både mystisk och lite familjär känsla när huvudpersonen Balram förklarar om entrepenörskap för Kinas preminärminister. Jag vet inte varför, men det bygger mest på spänningen över hur fortsättningen ska gå. Redan från början får vi veta att Balram har dödat sin arbetsgivare - och det är inte ens en spoiler. Det är en av de första saker som läsaren får veta. Motivet står fortfarande okänt, men Balram gör klart att han inte dödade sin arbetsgivare på grund av hat. Tvärtom var han en mycket god arbetsgivare som han stod mycket kär.
Jag tycker personligen om böcker som är verklighetstrogna fast med en liten twist, vilket är precis vad den här historien är. Också den för mig okända miljön av Indiens slum och småbyar, med framåtblickar i storstaden Delhi ger mig en känsla av en ny värld. Jag har aldrig varit i Indien, och även om den pessimistiska synen på Indien som boken utstrålar inte får mig att direkt känna en längtan dit, så är det ändå som om beskrivningen kommer ifrån hjärtat. Människorna som lever i mörkret, paan-ätande lärare som snor barnens studiemedel och säljer på svarta marknaden och drömmen för de fattiga om att en gång äga en riktig uniform. Allt detta bidrar till att ge en verklig touch till historien. Alla små oviktiga detaljer gör bara att allt känns mer levande.

Det enda jag kanske kan klaga på är att jag faktiskt inte förstår Balram, huvupersonen. Han känns inte som en levande, utan som ett stal där författaren inneslutit de känslor han tror att en man av Balrams position kan tänkas ha. Hur mycket han än förklarar sina sluga drag så kan jag inte förstå honom. Han är bara för långt borta ifrån allt jag vet. Men det kanske inte går att applicera för alla läsare. Det var bara en reflektion.

Blå Pärlan

Den Blå Pärlan skapades eftersom jag hittade en gigantisk burk med pärlor av alla de slag jag hade när jag var liten, och det var bara så roligt att komma igång och använda dem! Fick använda en massa av garn jag fått ifrån släktingar också, allt förutom den vita kroppen är gjort av garn som jag har blivit presentad med. Håret var bäst, garnet är alldeles mjukt och mysigt. Ingen av bilderna blev direkt skarp, men det är okej... förhoppningsvis går det i alla fall ett se en del.

Klänningen virkades ovanpå kroppen, så den är figursydd. Skulle ha varit en 1700-talsklänning med puffärmar och allt, men planen ändrades på vägen.

Här är en bild bakifrån för att håret och huvudbonaden ska synas, och den lite större är en lite oskarp bild framifrån.

Garn: 3-4 mm för kroppen, lite mindre för klänningstyget och 5 för håret.

Virknål: 3,5 mm

Tid: säkert uppåt 6 h... -_-

Lilla Rosa och Stora Blå

Ännu ett experiment med två djur lika varandra... jag gillar sådant. I detta fall var experimentet att få fast ben med knappar utanpå själva djuren, och sedan kunna röra ben och armar åt olika håll. Det fungerade faktiskt!
Stora blå gjordes först, men hans misstag (av oproportionerlighet, ojämna stygn, slarv osv.) blev tyvärr ännu värre istället för åtgärdade när jag kom till Lilla Rosa, så projektet blev inte helt lyckat. Men riktigt roligt var det, satt och småmyste och virkade i timmar framför teven utan en aning om vilket varv jag var på. Det kan ha bidragit till kvaliteten en aning. De sitter i detta nuet intryckta i bokhyllan, i brist på plats. Kanske sätter dem lite finare senare.

Garn: 3-4 mm
Virknål: 3,5 mm
Tid: ca. 4 h för den blå och 3 h för den rosa

herr och fru Björn

Herr och fru Björn... gjordes lite som ett experiment. Efter att ha lärt mig hur man gör ben och kropp i en virkning utan att göra olika delar så var jag tvungen att pröva det utan beskrivning, och således kom herr och fru Björn till. Och så hittade jag också ett helt underbart fluffigt vitt garn som jag kantade deras kläder, rosetter och hattar med. Riktigt roligt! Om någon läser och vill kommentera får den gärna berätta vilken av dem som ni tyckte bäst om. :)

Garn: 3-4 mm
Virknål: 3,5 mm
Tid: 3-4 h / djur + lite extra tid för dekorationer

Röd presentkanin

Jag gjorde den här till en väns födelsedag (jag undrar lite hur glad hon egentligen blev, när jag ser tillbaka. Inte den vackraste med vitt som sticker fram och allt), men hittade ett foto på den på mobilen och beslöt att lägga upp den ändå.


Garn: 3-4 mm
Virknål: 4 mm
Tid: ca 3 h