Vi kan börja från början med bokens egentliga huvudtema: Människor i periferi. För Populärmusik från Vittula handlar ju faktiskt i grunden helt enkelt om människor som i det svenska samhället alltid har och troligen alltid kommer att ligga i periferin till den milda grad att vi faktiskt inte ens vet om dem. Den enda anledningen till att jag vet om tornedalen och tornedalsfinskan är att jag råkar ha både sett filmen och läst boken, men innan dem var det ingen som någonsin nämnde dessa människors existens eller egna språk för mig. Vi pratar ändå om 40 000-70 000 människor här, och Sverige är inte sådär fruktansvärt stort egentligen. Med svenska mått mätt är de en förhållandevis gigantisk minoritet, och då pratar vi bara om de som har tornedalsfinskan som modersmål. Samerna är ju bara på sin höjd 20 000 vilket inte är så illa det heller, men för att sätta perspektiv känner vi allmänt till mycket mer om dem. Få människor rynkar på näsan och frågar: "Vilka?" om jag säger: "Du vet samerna-" . Mikael Niemis bok handlar om människor som vet att de är i periferin, som växer upp och klamrar sig allt starkare fast vid sin egen tornedalsidentitet för att det någonstans är det enda de har när de blivit förkastade av det svenska samhället. Det är en berättelse om hur lilla Matti ser på resten av Sverige, det sydliga Skåne och Stockholm med sina gröna ängar som ligger i enligt honom i princip i världens centrum.
Vidare till vilka normer och värderingar som egentligen alstrades ur det samhälle som Matti ändå bodde i. Vi får komma ihåg här att vi inte pratar allmänna svenska värderingar, för när vi säger det utgår vi från de värderingar centrum har, och nu ser vi ur perspektivet från människor i periferin. Som tidigare nämnt blir det ännu viktigare att hålla kvar vid sin identitet som tornedalsbo, när den som svensk blir förtunnad, och det dessutom är oklart ifall den identitet de får skulle bli svensk eller finsk. De måste skapa sitt eget centrum, och sin egen identitet för att de så uppenbart inte passar i centrums normer varken här eller i Finland. En tydlig norm som kan ses är att det är bra för män att vara starka, stolta och macho, ett ideal och också norm som har växt fram, kanske som ett sätt för människorna att finna en identitet att vara stolt över. Något att skydda, och föra vidare genom generationer för att skapa fler äkta tornedalare. Kvinnor ska också vara bastanta, duktiga, föda många barn och ägna sig åt kvinnliga sysslor. Det finns en stor stolthet i att vara den perfekta modern eller mannen och följa de tornedalska traditionerna för vad som ska ätas, göras och arbetas med. Det är få som avviker från dessa sätt att se på saker och ting, och det är lätt att förstå varför. Från ung ålder beskriver Matti hur eleverna i skolan blir utsatta för hån och slag om de på något vis är utstickande. Den allmänna uppfattningen att flickor inte egentligen ska stå upp för sig själva eller ta på sig mansarbeten förtrycker också, och även om vi inte får några exempel på hur denna norm egentligen bryts ser vi hur den är i verkställande. Niilas mamma vågar inte prata i sitt eget hem och värjer sig för sin mans slag - men ingen gör något för att stoppa detta. Under släktmiddagen på bröllopet får vi höra historier om släktens stordåd. Männen som gjort starka, tappra macho saker och kvinnorna som plockat bär eller fött många barn. Som ofta när jag läser verk från ett annat samhälle än det jag lever i eller brukar se på film känner jag hur intressant och viktigt det är att få en inblick i hur det kan vara och hur människor kan ha det. Att sätta ned fingret på normer i olika samhällen och hur de formar de som lever i dessa samhällen är ändå en del av grunden för att lära sig att förstå allmänt mänskligt beteende.
Pajala är väldigt isolerat. Den enda egentliga kontakt omvärlden förmedlar till dem är genom radio, genom släktingar som flyttat bort och ibland återkommer på visit och genom läroböcker där vackra bilder av grönskade ängsmarker och andra sydliga fenomen pryder de nötta sidorna. Vi får till en början ingen egentligen krock med någon annan kultur, utan snarare en inblick i livet på människor som står bredvid och tittar på resten av världen med en blandning av förundran och oförståelse för det okända. Vid ett tillfälle i början av boken kommer en predikant till kyrkan för att prata med bygden. Han är mörkhyad, något som ingen av invånarna sett förut. Mötet mellan dem är som mötet mellan två världar, som mötet mellan en grupp lejon och en ensam jaguar. De förstår inte varandra, till den punkt där de lika gärna kunde vara av främmande raser. Det är ett möte så exotiskt främmande att jag finner det onödigt att analysera utöver det redan sagda och att tornedalingarna inte kunde varken identifiera sig med denna predikant eller kommunicera med honom. Inte nödvändigtvis på ett rasisitiskt sätt, utan bara för att det var för obekant för dem för att de visste vad de skulle ta sig till.
Det första riktiga mötet med en främmande kultur där vi kan se en interaktion och ett utbyte är när musiken når Vittula, till exempel när Niila får en Beatles-skiva. Denna skiva öppnar upp en ny värld för både honom och Matti. Det ger dem något främmande, men som de kan ta på och höra, som de kan anamma och ta till sig som sitt eget och en del av sin egen identitet. Det var en lång process för kulturen att finna dem, men när den väl blivit en del av dem kunde den inte längre göras av med. Alla samhällen oavsett grad av isolation kommer att vid något tillfälle behöva ha någon form av kontakt med utsidan och denna kontakt kommer över tid att skapa gemensamma band. Det är en essentiell del av vad som är fantastiskt med vår värld, hur jordens samhällen långsamt och naturligt assimileras och formas till en större nation, som trots gränser till viss grundläggande del delar värderingar och tankar med varandra. Det kan ha sina stora nackdelar med, något jag förklarar senare, men så länge utbytet mellan kulturer sker frivilligt och naturligt finner jag det som något positivt. Det öppnar upp för ett kritiskt ifrågasättande av den egna kulturen och det egna, samtidigt som det ger en möjlighet för goda ting att spridas över landområden. Vi ser under bokens gång hur en del av denna process letar sig upp över Sverige.
Som tornedaling lever Matti och Niila i en periferi, och åtminstone Matti är medveten om det, men samtidigt finns det även en gemenskap inom det egna samhället som skapar sin egen periferi och sin egen uppfattning om den andre. Vi ser hur prästen i början av boken är ett exempel av hur "den andre" såg ut för dem. Som en del av ett samhälle i periferi kommer också en yttre periferi att skapas, vilket är vad som görs. För att inte hamna i den yttersta ringen a periferi skapas en grupp av "den andre" som ligger ännu längre från samhället än vad den första ringen i periferi gör. Vi ser exempel på detta i och med som sagt prästen. Dock finner jag det intressant att Vittula trots sin separation och egen status av periferi sätter upp sina egna normer och värderingar istället för att försöka härma hur det ser ut i centrum, i Stockholm och Skåne. Till detta kan jag egentligen mest gissa att det beror på att resten av världen känns som att den ligger så fjärran. I framtiden gissar jag att samhället anammar centrums beteende i en större utsträckning, där tv:n blir populär t.ex.
Jag hoppas att detta blir mitt sista inlägg om Populärmusik från Vittula, trots att många böcker generellt går att sägas en hel del om. Det var en bra och lärorik bok som fått mig att göra vidare research kring ämnet, något som alltid tyder på att en bok är både bra och intresse-eggande. Trots att jag inte finner de normer och värderingar som finns i boken vara samhällsgynnande eller bra ur ett demokratiskt perspektiv så finner jag principen att Sverige innefattar fler tankar och ideér än de i centrum nyttigt. Jag har läst om samerna, som genom total assimilering med närliggande svensktalande delar av landet förlorat både sitt språk och sina traditioner. Det är ingen bra eller naturlig assimilering, utan en påtvingad sådan som bara skapar en utbredd förlust av identitet och samhörighet människor emellan, och trots att jag som sagt inte stödjer många av de kvinnoförtryckande och macho idealen och normerna så stödjer jag att tornedalen inte lät sig assimileras till Sverige eller Finland helt. Ett utbyte av ideér och ett flöde av kunskap ur olika områden underlättar och uppmuntrar till idékrockar, som tillsammans kan skapa nya ideal, ideér och upptäckter.
