Gåtan

Vi har läst en kort novell kallad gåtan, en historia om en ung kvinna av okänd härkomst som blir inlåst av sin fader. Vi får veta genom ett antal mycket välutvecklade metaforer hur hon känner sig instängd och hämmad, hur hennes fader som stänger in henne vill gifta bort henne till varje pris, till och med till priset av hennes fria vilja. Hon berättar stapplande om hur hon ser sina fria vänner ute på gatan vandra utomhus och vifta med händerna. De är fria.

Vi diskuterade länge de olika delarna, bland annat ett mangoträd som passeras samt ett uttryck; "bon garcon". Det indikerar att de är i ett franktalande land, troligen i nordafrika eller frankrike, men de har mangoträd, som de har i Asien. Efter en wikipediasökning är det möjligt att det handlar om nya Zeeland.

Mot slutet berättar hon att hon är gravid, och att hennes pappa kommer att slå henne om han inte redan tidigare brukar göra det. Men hon kommer fram till en slutsats - hon ska bli fri.

Det var en fin berättelse. Jag fann den intressant ur ett metafoiskt perspektiv, men fann att den tidvis flummade iväg och det blev lire för svårtolkat, eller misstolkningsbart. Även om den fria tolkningen självklart är positivt vid många tillfällen.

Mina första intryck - Lila Hibiskus del 1

Lila Hibiskus bemöter mig med en finstämd känsla av någonting bräckligt, någonting finstämt som tillvaro hos den lilla flicka vars skygga blick jag möts av. Hon ser ut att spana ut över världen, möjligen söker hon efter något. Sedan börjar jag bläddra över de spröda sidorna med fingrarna. Jag öppnar boken på vid gavel och möts av en hård och lång beskrivning. Protagonistens pappa kastar sin mässbok över rummet och krossar figuriner i ett bråk med Jaja, protagonistens bror. Meningen säger redan här en hel del om vem vi pratar om, hur de lever. Vi har fått veta att kapitlet heter Palmsöndagen, och på denna söndag får vi se tillvaron hos en kristen familj, med ett så pass gott leverne att de har råd både att ha figuriner som dekoration och även ha sönder dem. Vidare in utvecklas bråket, vi ser ur Protagonistens synvinkel som den minsta pusselbiten av den större familjen. Hennes roll är egentligen bara att befinna sig, vara och bete sig. Hon beskriver sin far som en hård man men försöker även mejsla fram mjukare sidor som hans ständiga behov av att låta sin familj smaka på hans te, av den enkla anledningen att det är ett så gott ting att det måste delas. Sådana små detaljer ger berättelsen redan från starten en känsla av djup, en karaktärsbredd som inte alltid ses i böcker. 

Ännu har inte den lilla flickan antagit rollen av den som för händelseförloppen framåt. Genom de första sidorna av familj, konflikt och miljöbeskrivning är hon enbart en oskyldig beskådare av de event som sker. Boken är ännu bara några sidor inne i sin intrig, och det ska bli spännande att se vad framtiden håller för mig.